"If you want to be alone here with me you must understand my weakness
It's the way that he left me and bereft me of of my lovewithout a warning without mourning almost yawning
No one wants forever anymorecause no one dares to try
No one wants endeavour like before
If you want to see the world that's in me
You should know I'll always need him
It's the way that I met him
There's no way that I could possibly forget him like he got me and forgot me
No one wants forever anymore cause no one dares to try
No one wants endeavaour like before
No one wants forever anymore and no one wants to be there like I know I might have been
No one wants endeavaour like before"

Idag börjar vi ett, eller fem över till och med. är det inte härligt? nej, skulle vilja tänka på annat i fyra sekunder. Men ja, jag längtar tills i eftermiddag.

Men visst känns allt bra för tillfället?, på torsdag är det valborg. "Men vi kan väl ses då med" Ohja, livet leker :)

Och jag bara älskar er, mina vänner, mina vackra vänner. För det är ni! Riktiga babes hela bunten! och jag älskar er, vad skulle jag gjort om ni inte funnits? Jag hade i alla fall haft det jävligt tråkigt!

Nu ska jag i alla fall gå och köpa tuggummi, visst är det charmigt att jag "går för att köpa tuggummi" det tycker jag med.

din röst,

bästalollo är jag hos nu, och ja! jag vet att jag enbart skriver detta för att jag borde.. men skitsamma, visst kan man gräva upp saker att dela med sig av!

som t.ex. det faktum att igår var bra, vi var hemma hos MY, jag, ida och lollo:) vi grillade och mös, lite "jag har aldrig" belv det också. och ja, idag är det söndag... så det återstår bara att vänta. om jag vill eller inte har jag ingen aning om.. men testa kan man ju alltid, aja, inget oranget än så länge så det är u fullkomigt chill :D

SÅ

Så, nu till mitt första inlägg efter en tid av väntan... (A)

Jag antar att jag inte skrivit för att jag varit rädd för att göra fel, nivet... såsom jag alltid, alltid, alltid är så jävla fucking rädd för att göra fel.
Jag gjorde fel, för några veckor sedan... kanske två månader, jag har tappat räkningen. Jag ångrar mig så jävla mycket för att jag lät mig användas fast än att jag inte ville! jag vet att det var spritens fel, men det var ju jag som hällde skiten i munnen? och ändå gör jag om samma sak om och om igen, ihopp om att glömma! glömma kan jag inte. det var ju inte så farligt egentligen.. lite för mycket hände bara.. men nu när något nytt äntligen kommer in i bilden, så vad? ingenting. det är som att något stoppar mig, OBS!! Therese håller på att få det på sitt vis.
Aldrig är det någon som lyssnat på vad jag har att säga, visst hör ni! , men är det någondin någon som verkligen lyssnar? kanske kan jag skylla på håret, men nej.. jag vet ju att det inte är det. men han lyssnar.

han lyssnar, och det var inte ens viktigt för dig. var det?